Tommys reflektioner på intågandet av
60 talet

Tänk dig Sverige 1957, du är 10 år och det enda som finns att tillgå är Thory Bernards och Cacka Israelsson och liknande  och du känner att  det  inte är din typ av musik, då exploderar allting, Little Gerhard sjunger ”Buona Sera”  1958 och det dyker upp  ett antal rockkungar,Rock-Ragge-Stickan Lundbeck-Boris och  givetvis Little Gerhard.

Borta i USA så har Elvis breakat redan 1956 men vi har inte hört mycket av honom än utan Tommy Steele vinner Bildjournalens omröstning i tävlingen "”Elvis eller Tommy" 1958, den tävlingen tror många var fejk då det var lättare att få hit Tommy än Elvis.
När Elvisfilmerna kom runt 1960 var loppet kört för Tommy och Elvis har innehaft rocktronen sen dess.

I början av sextiotalet växte det upp svenska så kallade ”gitarrgrupper” i Sverige, inspirerade av engelska Shadows och svenska Spotnicks,
Runt 1963  kom ”den engelska vågen” med Beatles  i frontlinjen och då tillkom ett tusentals grupper i Sverige som  mellan 1963 och 1969  reste runt i Sverige och även i  Finland  innan militärtjänst och familjebildning kom i första rummet, både för musikerna och publiken.

I och med utvecklingen från 1957-1958 när Little Gerhard blev vår första rock-kung så fick vi nånting som kom att kallas tonåringar, dvs nånting mellan att vara barn och att bli vuxen, före 1955 så blev du vuxen direkt efter att ha varit barn,nånting däremellan fanns ej, och vi som växte upp på femtio och sextiotalet är i dag runt 60 år och har en klar tendens att inte vilja bli ”riktigt vuxna” utan vi känner, och klär oss, än i dag som dom tonåringar vi en gång var, och framför allt lyssnar på samma musik som då, och jag kan föreställa mig vilket ös det kommer bli på våra ålderdomshem och liknande i  framtiden….

Och att Johnny Lundin fortfarande spelar sin musik efter cirka 50 år sedan debuten tillsammans med Jerry Williams känns som ett kvitto på att popmusiken kommer att leva för alltid.

  Tommy Almstedt i Stockholm januari 2008