"Clabbe's" story |
Jag heter Claes af Geijerstam eller "Clabbe" som jag blev med hela svenska folket och jag föddes i Norrköping i februari 1946. Jag lyckades pricka in mina tonår rakt på 60-talet och blev verkligen ett barn av min tid. Min bästis Tue Stiby och jag hängde på ungdomsgårdarna i brommatrakten, mest på Lillsjönäsgården och vi parkerade nedanför scenen och lyssnade på gitarrband - ibland med sångare. Jag kommer inte riktigt ihåg hur gruppen var sammansatt när jag första gången såg Johnny Lundin, men jag vet att jag reagerade på hans enormt tydliga distinkta sound och hans säkra spelstil. Jag visste ju hur svårt det var att spela så att det ser lätt ut. (Återkommer till Johnny ) Tidigare hade Tue och jag som amatörer suttit och plockat ut Shadowslåtar och spelat med viss framgång på skoldanser och liknande. Vår basist hetter Joppe och vid lyckliga tillfällen fick vi ha med PO Alm på trummor. Gruppen hette "The Strings" Vi blev historiska när vi blev valda att vara med i det första pop-programmet i TV - Det sändes från Kingside och det var Hasse Wallman som hade hittat oss efter att ha satt ett par spelningar för oss med PO under en period. Programmet "Från Skiffle Till
Rock" innehöll allt från Robban Brobergs Skifflegroup
till Jerry Williams med Violents. Violents
var nog större än Jerka då , för dom öppnade
showen själva med "Alpens ros" Så här
gick det till: Bild på jukebox
/ pickupen går in mot en liten 45 varvsskiva / når spåret
/ man hör låten börja / Alpens ros läser man
på ettiketten / kameran zoomar ut och panorerar mot scenen
/ där står Violents och kör låten live… Vi kom dit Tue och PO "Pertan"
jag och fick se att vi kallades "Two Boys" på dom
färdigtextade rulltexterna ( som rullades för hand ) Ja ja …Vi körde "I´m Ready" Fats Dominoes stora hit, och det lät väl bra hoppas jag. Inga inspelningar finns kvar från den dagen…tyvär. På en bild i DN kan jag senare identifiera
att vår basist i Janglers Åke Eldsäter spelar då
med Lenne Mitt tidiga musikintresse formligen exploderade då 60-talsmusiken kom rullande västerifrån, framför allt England och särskilt då norra distrikten Manchester och Liverpool. Med örat intill radioapparaten följde jag Radio Nord, Radio Luxemburg, Tio i Topp och Klas Burlings Kvällstoppen och fann där godbitarna från Searchers, Kinks, Gerry & The Pacemakers, Zombies, Animals, Stones och framför allt: The Beatles. Alla intryck förmedlades så småningom till den egna popgruppen Ola & The Janglers som slogs om förstaplatserna i Sverige. Jag skrev mycket musik åt gruppen under åren 1965-70. Mest kända är nog "Alex is the man" och "Juliet". Tue och jag hängde mycket på Lillsjönäs ungdomsgård som 15 - 16 åringar och fick stå nedanför scenen och spisa gitarrbanden. Partners med Johnny Lundin var en höjdare kommer jag ihåg. Johnnys ton var väldigt speciell och jag försökte alltid stå framför hans förstärkare, en fendercombo med två eller fyra. 12* or i, tror jag, och i mitt minne var det en vänsterhängd vit stratocaster som trakterades. Hans spel var fritt från effekter och ekon och bara den ganska hårt anslagna tonen klippte till rent ur högtalarna. Det var väldigt speciellt för mig som lite trevande amatör på elgitarr att höra nån som spelade så säkert och självklart och alltid hittade rätt på greppbrädan. En annan med lite av samma tuffa anslag var Rolle Erixson i The Blackbirds, men Johnny var i en klass för sig. Några år senare fick jag lära mig ett av hans solon. Jag var på väg in i Janglers,
men hade inte börjat med bandet ännu när gruppen
spelade in Stonescovern "Surprise Surprise" Hälsningar till alla Johnny fans och "lycka till" Johnny Claes af Geijerstam Maj 2008
|
|
|
|
|
